Stod i duschen å tankarna började snurra lite, eller så skulle man kunna säga att tanken slog mej.. De finns ju dom som säger att kärlek e en sinnesförvirring, psykiskstörning, en sjukdom helt enkelt.. Å ja börjar fan tro mer å mer på den saken för som vissa beter sej när dom har blivit bitna av kärleken så e den enda vettiga förklaringen till deras beteende att dom e just sjuka.. Men om nu kärlek e en sjukdom så varför säger man att det är "helt normalt" att va kär, e de för att alla råkar ut för de nån gång i sina liv så därför e de helt plötsligt normalt??..Om de nu e så att det är en sinnesförvirring så borde man väl klassas som en sjuk människa som behöver vård??.. eller??
Ja menar vissa som e kära i nån blir ju som helt besatta, dom ska prata flera gånger om dan, dom ska ses i stort sett varje dag å om inte den andra hör av sej på en hel dag så ska man helt plötsligt ifråga sätta deras känslor.. Så bara för att en person som säger att den tycker om dej inte hör av sej på en HEL dag så ljuger den om sina känslor??..
hur friskt tänkande e de då??..
Eller som alla svartsjuke draman där nån slår ihjäl en annan, eller bråkar om de för att den e svartsjuk?? E de FRISKT?? Å vad e anledningen till detta beteende, jo KÄRLEK!!..
I mina ögon så e de inte ett FRISKT beteende iaf..
Ja menar, ja tycker om mina vänner massor ja älskar helt enkelt mina vänner men bara för att min närmsta vän inte ringer på en HEL dag så ifråga sätter ja väl inte våran vänskap.. Ja vet ju att personen fortfarande tycker om mej å ja vet ju att vi fortfarande e vänner, men hon/han kanske har mycke å göra eller kanske inte e sugen på att snacka just denna dag.. Men de e väl kanske på grund av detta som vänskaps känslor e mer normalt än vad kärleks känslor e..
De verkar som att man ska ha en jävla kontroll på den man e kär i helt enkelt, för om du måste veta varje steg personen tar å måste prata varje dag, hela dagarna så tycker ju ja att de verkar mer som ett kontrollbehov än kärlek..
Kanske e ja som inte förstår mej på kärlek..
Å alla som e nykära måste tydligen klänga på varandra jämt å ständigt, helt seriöst de kan ja tycka e ganska äckligt, iaf i mina ögon.. Säkert ja som har skev uppfattning igen, men ja har mitt område å ja vill inte ha nån innanför gränsen JÄMT.. Låt mej va ibland, talla inte på mej 24 i 7.. Ibland så vill ja ha MITT lilla område för mej själv, vill inte ha nån där jämt för de e just MITT område.. Men vissa tycker kanske att de e helt ok att alltid ha nån nära, jämt ha nån innanför gränsen.. Alltid ha nån på ens egna område..
Så frågan e varför klassas inte kära människor som sjuka människor, varför får dom inte behandling som alla andra "sjuka" människor??..
E kärlek normalt bara för att alla är kära nångång eller e det normalt för att de INTE e en sjukdom??
Har lagt märke till att många människor även har dille på de här me stämplar å dela in folk i fack.. Varför måste man sätta en stämpel på saker, varför måste man berätta för andra vad man har för stämpel??.. Som en ganska smart skåning sa till mej här om dagen, "om de låter som en papegoja å ser ut som en papegoja så e de troligtvis en papegoja, även om ingen säger högt att de e just en papegoja".. Så varför måste folk va så snabba på att sätta stämpel på saker, om nånting e bra som de e å man trivs med de så behövs de väl ingen stämpel på de för att bekräfta att de e så..?? eller har ja fel??..
Ja tror att många stämplar bara handlar om kontroll, men måste man kontrollera allting?? Måste man va ett kontrollfreak jämt, kan man inte bara låta de va okontrollerat ibland, måste man kontrollera människorna i sitt liv genom att sätta stämpel på dom..??
Varför inte bara låta de va ostämplat å se vart de hamnar, hur långt de går, vad som händer..??
//Shadowcrest---->> Kärlek normalt eller onormat??